Sista inlägget

Som ni vet så var jag ju inne på att lägga ner bloggen ganska snart efter Lillys födelse. Jag startade upp som en gravidblogg och det var liksom det jag ville ha också.

Jag har nu, under ett par veckor, försökt att skriva om lite allt möjligt men tyvärr så är det ingenting för mig. Jag skriver bara lösa funderingar om allt och ingenting, för det mesta är det dessutom ganska irrelevanta saker och en sådan sorts blogg var aldrig mitt syfte.

Det är nu därför med lite sorg i hjärtat som jag säger hejdå till den här bloggen och till er läsare. För stunden kommer bloggen finnas kvar men jag tror att jag så smått ska börja skriva ut graviditeten med Lilly så jag har den hemma på papper och sedan stänger jag nog även ner den här adressen.

Jag vill verkligen tacka så jättemycket för alla era fina och uppmuntrande kommentarer som jag fått genom hela hösten/vintern. Jag uppskattar er verkligen och önskar er allt det bästa i livet. ♥



UPPDATERING

Jag är en riktig velmaja, jag vet, förlåt! Men igår direkt efter att jag skrivit det här inlägget så kom den där magkänslan att jag inte riktigt ville släppa taget trots allt. Under natten gick det många funderingar och efter att ha läst några fina kommentarer blev det inte direkt enklare. För att tala klarspråk så smågrät jag lite i morse för att jag gjort fel.

Jag hade väl tänkt att jag skulle släppa bloggen helt och vid en eventuell graviditet senare kanske skapa en ny blogg så att jag liksom fick en ny resa från start men av två anledningar kändes det inte rätt.

1. Ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det att liksom glömma allt som varit. För all den oro det kommer ge i framtiden vill jag inte dölja. Och att börja berätta hela min historia på nytt i en ny blogg känns inte heller rätt. På något vis vill jag dokumentera mina graviditeter och jag känner nog att jag ändå vill att de håller ihop, på samma ställe.

2. Om det finns någon där ute som kanske tvingas gå igenom det jag nyss gjort så vill jag att de ska kunna söka och bli hänvisade hit och kanske finna lite tröst och vägledning. För jag skrivit inte bara för mig, utan för er läsare också.

Det känns lite som att "Små mirakel" är min lilla fristad där jag får skriva precis vad jag vill och det skulle kännas sorgligt att behöva lämna. Med det sagt antar jag att jag bara tar en liten paus och återkommer igen när jag kan ta upp bloggen i det syfte den skapades för... en gravidblogg alltså.