Ja, då kom det där telefonsamtalet som bekräftade att avbrytandet blir godkänt. Även om jag visste att det skulle bli så och nu är inställd på det så var det ändå en liten del av mig som blev besviken. Nu är det verkligen ett faktum och även om det är till det bästa för alla så gör det inte saken bättre, lättare eller mindre plågsam.
Imorgon kl 11 tas första tabletten och kl 8.15 på måndag ska vi vara på specialistförlossningen. Känns rätt overkligt. Jag, på förlossningen nu? Det skulle ju inte bli av förrän i maj. Jag känner mig absolut inte förberedd. Jag har liksom inte hunnit läsa på något om att föda än, det skulle ju komma långt senare. Förhoppningsvis fungerar kroppen som den brukar göra i mångt och mycket, den styr sig själv. Kommer väl få lite mer information imorgon när jag tar tabletten och får träffa en barnmorska.
Mitt störa orosmoment just nu är dock vår lilla kattunge. Vi skulle tydligen räkna med att få stanna över natten på förlossningen. Jag tycker det känns väldigt mycket för länge att lämna vår kelsjuka älskling hemma ensam i över 24 h. Egentligen blir det nog inga problem för vi fyller ju på med extra mat och vatten innan vi åker såklart. Men det är just det där med ensamheten som inte känns helt bra. Han har aldrig varit lämnad ensam över natten förut. Om vi har tur och allt går snabbt och smidigt så får vi dock åka hem på kvällen/natten och då blir han ju inte ensam lika länge. Nåväl, det går nog bra och OJ så glad han kommer bli när vi kommer hem. Han är som en liten hund som alltid möter oss i dörren och blir helt till sig. Vill bli klappad, buren och pussad på. Är för övrigt så himla glad att vi har honom nu när saker och ting blev som det blev. Nu har jag åtminstone någon att ta hand om, gosa med och ge lite kärlek till.
Tänkte köpa en liten fin filt att vira in vår lilla tjej i också. Vill att hon ska ligga bekvämt och fint och att hon ska ha med någonting från oss. Vet inte riktigt vad för typ av filt än. Men det blir nog någon liten babyfilt. Mjuk och go.
Imorgon kl 11 tas första tabletten och kl 8.15 på måndag ska vi vara på specialistförlossningen. Känns rätt overkligt. Jag, på förlossningen nu? Det skulle ju inte bli av förrän i maj. Jag känner mig absolut inte förberedd. Jag har liksom inte hunnit läsa på något om att föda än, det skulle ju komma långt senare. Förhoppningsvis fungerar kroppen som den brukar göra i mångt och mycket, den styr sig själv. Kommer väl få lite mer information imorgon när jag tar tabletten och får träffa en barnmorska.
Mitt störa orosmoment just nu är dock vår lilla kattunge. Vi skulle tydligen räkna med att få stanna över natten på förlossningen. Jag tycker det känns väldigt mycket för länge att lämna vår kelsjuka älskling hemma ensam i över 24 h. Egentligen blir det nog inga problem för vi fyller ju på med extra mat och vatten innan vi åker såklart. Men det är just det där med ensamheten som inte känns helt bra. Han har aldrig varit lämnad ensam över natten förut. Om vi har tur och allt går snabbt och smidigt så får vi dock åka hem på kvällen/natten och då blir han ju inte ensam lika länge. Nåväl, det går nog bra och OJ så glad han kommer bli när vi kommer hem. Han är som en liten hund som alltid möter oss i dörren och blir helt till sig. Vill bli klappad, buren och pussad på. Är för övrigt så himla glad att vi har honom nu när saker och ting blev som det blev. Nu har jag åtminstone någon att ta hand om, gosa med och ge lite kärlek till.
Tänkte köpa en liten fin filt att vira in vår lilla tjej i också. Vill att hon ska ligga bekvämt och fint och att hon ska ha med någonting från oss. Vet inte riktigt vad för typ av filt än. Men det blir nog någon liten babyfilt. Mjuk och go.
Lycka till med förlossningen nu! Det kommer säkert gå jätte bra. Även om inget blev som du tänkt dig får du åtminstone chansen att få hålla om och se ditt barn. Det hela blir mer verkligt då på något sätt. Jag kan bara säga vad jag tror men det är oftast lättare att säga "hej då" när man fått säga "hej" åtminstone. Du har ett ansikte att komma ihåg. Egentligen är detta föga tröst men åtminstone finns det något att se fram emot, att få se din flicka. Jag skickar dig även styrka och kramar!
SvaraRaderaLycka till med allt. Husdjur är bra, dom finns där och tröstar. Kram
SvaraRadera