Tji fick jag som trodde att illamåendet gått över. I morse när jag klev upp tidigt för att åka till jobbet kände jag mig illamående och det blev bara värre och värre. Tog mig en banan innan jag skulle gå och någon minut senare låg jag med huvudet i toaletten. Otrevligt värre. Mådde heller inte bättre direkt efter som jag brukar utan det har kommit en omgång till sedan dess och kanske blir det fler innan dagens slut. Känns lite som en dålig dag idag och jag kände helt enkelt mig så pass ur form att jag fick ringa mig sjuk.
Känns lite dumt att sjukskriva sig igen när jag var sjuk för bara 2 veckor sedan. Samtidigt känns det ohållbart att åka 1 h kollektivt till jobbet och sedan sitta på möte i 6 h, jobba lite till och åka 1 h hem i rusningstrafik. Jag tror faktiskt att det börjar bli dags att prata med min chef snart och berätta om graviditeten. Dels, för att liksom förklara lite varför jag ibland blir hemma någon dag eller två och dels därför att de flesta på jobbet redan luskat ut vår lilla hemlighet och jag vill inte att chefen får veta att jag är gravid från någon annan än mig.
Så idag blir det till att vara hemma och bara kurera mig lite. Försöka få i mig vätska om inte magen tillåter mat och kanske få lite frisk luft i eftermiddag.
När berätta ni/har tänkt att berätta för kollegor och chef?
Känns lite dumt att sjukskriva sig igen när jag var sjuk för bara 2 veckor sedan. Samtidigt känns det ohållbart att åka 1 h kollektivt till jobbet och sedan sitta på möte i 6 h, jobba lite till och åka 1 h hem i rusningstrafik. Jag tror faktiskt att det börjar bli dags att prata med min chef snart och berätta om graviditeten. Dels, för att liksom förklara lite varför jag ibland blir hemma någon dag eller två och dels därför att de flesta på jobbet redan luskat ut vår lilla hemlighet och jag vill inte att chefen får veta att jag är gravid från någon annan än mig.
Så idag blir det till att vara hemma och bara kurera mig lite. Försöka få i mig vätska om inte magen tillåter mat och kanske få lite frisk luft i eftermiddag.
När berätta ni/har tänkt att berätta för kollegor och chef?
Jag har inte heller berättat på mitt jobb än eftersom jag bara jobbat där 1.5 veckor! Känns så dumt att det är det första man säger..Men tror att jag ska säga det om ett par veckor, då är jag i v 16. Vill inte heller att de ska få reda på det från någon annan:S
SvaraRaderaJa, jag förstår att det inte är den första nöten man vill knäcka när man precis blivit anställd. Säg det när det känns rätt. Du har ju ändå lagen på din sida så att säga. Det är ju olagligt att avskeda någon för en sådan sak t.ex. Men som sagt så vill man ju inte att det ska läcka från annat håll. Då är det bättre att berätta det själv tycker jag. Det blir så konstig stämning annars. Hoppas din chef blir glad för din skull. Det är det enda rätta tycker jag!
RaderaJag hade utvecklingssamtal med min chef i vecka 11, hon är kvinna och småbarnsmamma så det kändes helt ok att berätta för henne då. Berättade för min kollega jag jobbat skift med (en massa driftsättningar för ett par veckor sedan) innan den perioden satte igång. Detta var jättebra för han hade förståelse för att jag inte hade orken riktigt (småbarnspappa själv).
SvaraRaderaMin projektledare fick veta härom dagen bara, kände att jag ville berätta nu för nu börjar det synas (fick en spontan fråga igår) och av honom fick jag ett ärligt "GRATTIS, gud vad kul" - jätteskönt för jag trodde han skulle vara lite gnällig om det men inte alls. Kändes jättebra.
Det kan vara rätt skönt att berätta för chefen om du mår dåligt, det kan vara skönt att veta att han/hon vet.
Det är ju leveranstid på ett barn så du kommer ju inte gå hem på en gång heller så det borde inte mötas av fula miner - de flesta företag borde vara så moderna att de vet att en föräldraledighet inte varar för evigt.
Ja... min chef är också kvinna och hon visste om första gången jag fick missfall för då misstänktes det ju att jag hade utomkvedshavandeskap och jag låg på sjukhus. Sedan frågade hon ärligt om det var planerat (vilket kändes rätt obekvämt att svara på för jag var i valet och kvalet att få en tillsvidareanställning) men när hon märkte att jag tvekade så sa hon att hon skulle anställa mig i vilket fall, så jag berättade att det var det. Då var hon snäll och sa typ att "usch då, ja, då kanske det är lite extra jobbigt nu". Så om jag ska vara ärlig så tror jag inte det blir en stor chock direkt. Och det kan vara skönt att berätta just eftersom jag mår dåligt ibland och inte orkar med.
Radera