Wow, jag har verkligen lyst med min frånvaro den här veckan men jag beundrar er alla som ständigt går in varje dag och väntar på nya uppdateringar.
Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar dagar, kvällar och varannan helg samt storhelger och andra röda dagar, oavsett när de infaller.
Så som mitt schema ser ut nu så jobbar jag i princip alltid 6 dagar varannan vecka för att sedan jobba lite mindre varannan vecka. Innan graviditeten påverkade detta mig inte mer än att det var lite tråkigt att vara borta mycket ena veckan. Å andra sidan fick jag liksom tillbaka det när man var ledig mycket nästa.
Nu, med en gravid kropp som inte ALLS hänger med i tempot med oregelbundna arbetstider har detta blivit näst intill ohållbart. Med den extrema trötthet som jag har så är jag fullkomligt SLUT efter mina långa veckor och långa pass. Att jag dessutom sover dåligt på nätterna gör inte saken bättre. Jag kan nästa somna när och var som helst just nu. Det mesta av min lediga tid går åt till att just sova i kapp alla de timmar jag förlorar på natten/de dagar när jag jobbar mycket.
Detta i sin tur leder till att jag helt enkelt inte riktigt orkar med bloggen under, framför allt, de helgerna som jag jobbar. Då har jag varit ledig väldigt lite och sover dessutom ofta någon natt på jobbet för att över huvud taget få en något så när normal sömn (har rätt lång restid till jobbet).
Så, kära läsare, nu vet ni varför jag ibland lyser med min frånvaro. Antagligen är det helt enkelt en vecka då jag jobbar/sover och just då blir inte bloggen första prioritet.
Men tack och lov har jag precis avslutat en mastodontvecka och har en rätt lugn vecka framför mig. Så nu ska jag nog hinna med lite bloggande.
Men detta inlägg får räcka för ikväll för, trots att jag sovit 2 h här på kvällskvisten, så är min kropp helt mörbultad och måste SOVA.
Är det någon mer än jag som upplever en såhär extrem trötthet? Börjar nästan undra om det inte ens är normalt graviditetsbeteende att LÄTT kunna sova 14 h på ett dygn...
Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar dagar, kvällar och varannan helg samt storhelger och andra röda dagar, oavsett när de infaller.
Så som mitt schema ser ut nu så jobbar jag i princip alltid 6 dagar varannan vecka för att sedan jobba lite mindre varannan vecka. Innan graviditeten påverkade detta mig inte mer än att det var lite tråkigt att vara borta mycket ena veckan. Å andra sidan fick jag liksom tillbaka det när man var ledig mycket nästa.
Nu, med en gravid kropp som inte ALLS hänger med i tempot med oregelbundna arbetstider har detta blivit näst intill ohållbart. Med den extrema trötthet som jag har så är jag fullkomligt SLUT efter mina långa veckor och långa pass. Att jag dessutom sover dåligt på nätterna gör inte saken bättre. Jag kan nästa somna när och var som helst just nu. Det mesta av min lediga tid går åt till att just sova i kapp alla de timmar jag förlorar på natten/de dagar när jag jobbar mycket.
Detta i sin tur leder till att jag helt enkelt inte riktigt orkar med bloggen under, framför allt, de helgerna som jag jobbar. Då har jag varit ledig väldigt lite och sover dessutom ofta någon natt på jobbet för att över huvud taget få en något så när normal sömn (har rätt lång restid till jobbet).
Så, kära läsare, nu vet ni varför jag ibland lyser med min frånvaro. Antagligen är det helt enkelt en vecka då jag jobbar/sover och just då blir inte bloggen första prioritet.
Men tack och lov har jag precis avslutat en mastodontvecka och har en rätt lugn vecka framför mig. Så nu ska jag nog hinna med lite bloggande.
Men detta inlägg får räcka för ikväll för, trots att jag sovit 2 h här på kvällskvisten, så är min kropp helt mörbultad och måste SOVA.
Är det någon mer än jag som upplever en såhär extrem trötthet? Börjar nästan undra om det inte ens är normalt graviditetsbeteende att LÄTT kunna sova 14 h på ett dygn...
Först och främst måste jag bara säga att jag BEUNDRAR dig hur mycket som helst som orkar jobba med den obeskrivliga tröttheten som kommer när man är gravid. Jag fick lov att lägga min examensuppsats på is i 7 veckor pga graviditetskrämpor.
SvaraRaderaEn dag var jag så trött att jag gick in på toaletten, satte mig på toalocket, lade huvudet mot väggen och somnade... Så jag förstår verkligen hur du känner dig!
Minns inte riktigt vilken vecka du är i nu men för min del som gick in i vecka 12 i fredags har det blivit så mycket bättre med alla krämpor och trötthet. Har nästan känt mig som en riktig människa de två senaste dagarna =)
Kämpa på! Klart vi förstår att bloggen kommer lite i skymundan när du jobbar så flitigt.
:) Ja, då känner du igen dig i den här extrema tröttheten i alla fall. Jag gick ju in i vecka 12 igår och tycker vissa saker har blivit bättre och vissa inte. Men jag kämpar på och tänker att det ändå inte kommer vara såååå länge. Dessutom får jag vara hur trött som helst, bara lilla bebisen mår bra :) Det är så värt det, även om det är tröttsamt såklart också emellan åt.
Radera
RaderaNej, du ska se att när bebisen väl ligger i våra famnar kommer vi glömma bort alla krämpor och slutligen glömma bort hur dåligt man kunde må ibland =)
Och det är precis som du säger - spelar ingen roll, så länge bebisen mår bra.