I morgon går jag in i v 8 och wow, vad fort den här veckan har gått. Vips, så var det ny vecka kändes det som.
Den här veckan har fört med sig ett nytt symtom, illamåendet. Det började någon gång i mitten av förra veckan just på morgonen eller kvällen och har sedan dess kommit lite varje dag. Dock har det inte varit illamående i stora mängder utan mer en känsla av uppblåsthet i magen.
Men igår slog det till riktigt ordentligt och tillslut var det så illa så att middagen låg i toaletten, urk! Visserligen kändes det ändå helt okej pga två orsaker:
1. Jag visste att orsaken till illamåendet var det mest fantastiska som finns.
2. Jag mådde mycket bättre efter att jag kräkts.
Så, jag har kommit på att nu, under graviditeten, blir jag illamående när min kropp på något sätt känner sig olustig. Illamåendet kommer när jag är trött, hungrig eller har ont. Det är som att illamåendet är kroppens sätt att ta om hand med andra obehagliga känslor.
Igår gjorde jag några saker fel. Jag var stressad hela morgonen för att jag skulle hålla ett tal vid lunchtid. Talet kom och gick och stressen släppte när sista ordet var sagt. Sedan var vi bortbjudna på middag och därför så blev det inte att vi åt någon lunch utan jag, som för övrigt är hungrig nästan jämt nu, var vrålhungrig och åt middagen med god aptit. Direkt efter middagen dukades det upp med kakor och glass som jag också åt av. Dessutom hade jag en tröja som jag inte kunde ta av mig för jag hade ingenting lämpligt under så jag satt hela kvällen och var otroligt varm.
Alltså, det är inte bra för mig att vara stressad just nu. När stressen sedan släpper kommer huvudvärken.
Att inte äta någon lunch funkar helt enkelt inte nu heller. Min kropp är beroende av regelbundet matintag.
Att sedan äta massa feta godsaker när kroppen fortfarande är hungrig och inte hunnit ta in maten än går helt enkelt bort.
Att sitta och överhettas i några timmar är inte okej!
Jag har helt enkelt märkt att jag måste tänka mycket mer på vad jag gör, stoppar i mig, för att må bra. Innan spelade dessa saker liksom ingen roll. Min kropp klarade det.
Men, jag försöker tänka att det ändå är angenäma problem eftersom det hela säkerligen uppkommer med tanke på att jag väntar vårt älskade och efterlängtade barn. Nu hoppas jag bara att jag ska kunna jobba på som vanligt för sjukskriven har jag inte tid/lust att bli.
Den här veckan har fört med sig ett nytt symtom, illamåendet. Det började någon gång i mitten av förra veckan just på morgonen eller kvällen och har sedan dess kommit lite varje dag. Dock har det inte varit illamående i stora mängder utan mer en känsla av uppblåsthet i magen.
Men igår slog det till riktigt ordentligt och tillslut var det så illa så att middagen låg i toaletten, urk! Visserligen kändes det ändå helt okej pga två orsaker:
1. Jag visste att orsaken till illamåendet var det mest fantastiska som finns.
2. Jag mådde mycket bättre efter att jag kräkts.
Så, jag har kommit på att nu, under graviditeten, blir jag illamående när min kropp på något sätt känner sig olustig. Illamåendet kommer när jag är trött, hungrig eller har ont. Det är som att illamåendet är kroppens sätt att ta om hand med andra obehagliga känslor.
Igår gjorde jag några saker fel. Jag var stressad hela morgonen för att jag skulle hålla ett tal vid lunchtid. Talet kom och gick och stressen släppte när sista ordet var sagt. Sedan var vi bortbjudna på middag och därför så blev det inte att vi åt någon lunch utan jag, som för övrigt är hungrig nästan jämt nu, var vrålhungrig och åt middagen med god aptit. Direkt efter middagen dukades det upp med kakor och glass som jag också åt av. Dessutom hade jag en tröja som jag inte kunde ta av mig för jag hade ingenting lämpligt under så jag satt hela kvällen och var otroligt varm.
Alltså, det är inte bra för mig att vara stressad just nu. När stressen sedan släpper kommer huvudvärken.
Att inte äta någon lunch funkar helt enkelt inte nu heller. Min kropp är beroende av regelbundet matintag.
Att sedan äta massa feta godsaker när kroppen fortfarande är hungrig och inte hunnit ta in maten än går helt enkelt bort.
Att sitta och överhettas i några timmar är inte okej!
Jag har helt enkelt märkt att jag måste tänka mycket mer på vad jag gör, stoppar i mig, för att må bra. Innan spelade dessa saker liksom ingen roll. Min kropp klarade det.
Men, jag försöker tänka att det ändå är angenäma problem eftersom det hela säkerligen uppkommer med tanke på att jag väntar vårt älskade och efterlängtade barn. Nu hoppas jag bara att jag ska kunna jobba på som vanligt för sjukskriven har jag inte tid/lust att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar