Beskedet

18/7 På dåligt humör då nattens test (ja, jag vet, jag är galen. Men jag var ju kissinödig mitt i natten och varför inte passa på att ta ett test då? Jag skulle ju ändå ta ett följande morgon. DUM idé...) var lika blankt som testet för två dagar sedan. Kärleken försöker uppmuntrande säga något i stil med att det nog bara är för tidigt för att testa än. För tidigt? Men bara två dagar kvar till mensen tycker jag att det borde lysa två streck om det blivit något den här gången. Suckar bara, rullar ögonen och konstaterar att det inte blev något den här månaden heller. SKIT.

Slänger testet till kärleken i soffan bara för att få höra några sekunder senare att ja, det är blankt. Sitter och småputtrar i soffan framför en serie och tycker allmänt synd om mig själv. Funderar på vad jag ska göra med det där testet. Slänga det? Ja, det är nog lika bra. Men ändå kan jag inte förmå mig att bara slänga utan att en sista gång titta på det där dumma testet. Så jag ber om att få titta igen och helt plötsligt blir jag helt stel och nervös. 

Vad nu? Är det något på testet? Äh, det är säkert bara den lilla rutan som ger ett konstigt ljus. Eller? Är det något på testet? Går det snabba steg ut i köket för att hitta den lilla kniven. Vad tusan är den där lilla kniven när man behöver den? Äh, skit i kniven... Jag kan nog bända upp testet ändå. Sagt och gjort. KÄRLEKEN!!!???!!! Jag tycker mig nog kunna se något här. Ser du? SER DU? SER DU?? Ja ja, han ser också men försöker få ner mig på jorden genom att säga att testtiden för flera timmar sedan gått ut och att det säkerligen bara spelar oss ett spratt. Det är ju så svagt så det knappt syns med blotta ögat.

Jag måste ta ett till test, jag bara måste och fort ska det ske. Men tusan, nu har jag ju nyss kissat. Aja, lite kiss kan man väl alltid klämma ut? 5 minuter senare kommer jag likblek in i sovrummet och kläcker de goda nyheterna...

Vi väntar barn