Har det jag befarat mest av allt hänt... igen?
Egentligen började det för ett par dagar sedan när jag tog ett till test "bara för skoj skull". Tyckte att det blev lite svagare än förut men slog ganska snabbt bort de tankarna i och med att testen inte alltid innehåller samma mängd färg samt att min urin kanske inte var lika koncenterar som vanligt. Dessutom tyckte jag teststrecket såg lite "utsmetat" ut så jag antog att det bara var ett lite knasigt test. Bestämde mig för att inte ta ett test förrän 1 vecka senare, två veckor efter BIM bara för att se om båda strecken kunde bli exakt lika starka. (Höll på att testa för att jag hade massa test över kanske ska tilläggas).
Igår blev jag helt plötsligt orolig då hela kroppen betedde sig annorlunda. Först fick jag jättehuvudvärk som jag tänkte var ett symtom men senare på kvällen när brösten i princip slutade ömma och magen slutade mola och spänna blev jag, på riktigt, orolig.
Tänkte att jag skulle ta ett test bara för att lugna mina nerver och tog alltså ett igår kväll, rätt sent, vid 22tiden.
Testet blev svagt positivt. SVAGT positivt? Jag började gråta. Kunde inte sova på hela natten i princip och försökte läsa på om vad detta kunde betyda. Vissa sa att det inte behövde betyda något, vissa sa solklart missfall.
Försökte lugna mig med att det kanske fanns lite hopp när jag idag på morgonen skulle ta ett test men morgonurinen. MEN, det var inte mycket bättre det. Möjligtvis aaaaningen starkare men fortfarande drastiskt mycket svagare än för ett par dagar sedan.
Jag känner att det är kört nu och är fruktansvärt ledsen och arg. Väntar bara på att börja blöda så att jag får gå vidare, än en gång.
Just nu har jag tappat hoppet på att jag någonsin blir mamma.
Egentligen började det för ett par dagar sedan när jag tog ett till test "bara för skoj skull". Tyckte att det blev lite svagare än förut men slog ganska snabbt bort de tankarna i och med att testen inte alltid innehåller samma mängd färg samt att min urin kanske inte var lika koncenterar som vanligt. Dessutom tyckte jag teststrecket såg lite "utsmetat" ut så jag antog att det bara var ett lite knasigt test. Bestämde mig för att inte ta ett test förrän 1 vecka senare, två veckor efter BIM bara för att se om båda strecken kunde bli exakt lika starka. (Höll på att testa för att jag hade massa test över kanske ska tilläggas).
Igår blev jag helt plötsligt orolig då hela kroppen betedde sig annorlunda. Först fick jag jättehuvudvärk som jag tänkte var ett symtom men senare på kvällen när brösten i princip slutade ömma och magen slutade mola och spänna blev jag, på riktigt, orolig.
Tänkte att jag skulle ta ett test bara för att lugna mina nerver och tog alltså ett igår kväll, rätt sent, vid 22tiden.
Testet blev svagt positivt. SVAGT positivt? Jag började gråta. Kunde inte sova på hela natten i princip och försökte läsa på om vad detta kunde betyda. Vissa sa att det inte behövde betyda något, vissa sa solklart missfall.
Försökte lugna mig med att det kanske fanns lite hopp när jag idag på morgonen skulle ta ett test men morgonurinen. MEN, det var inte mycket bättre det. Möjligtvis aaaaningen starkare men fortfarande drastiskt mycket svagare än för ett par dagar sedan.
Jag känner att det är kört nu och är fruktansvärt ledsen och arg. Väntar bara på att börja blöda så att jag får gå vidare, än en gång.
Just nu har jag tappat hoppet på att jag någonsin blir mamma.
 |
| Min stegring som drastiskt försvann... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar