Ja, helt plötsligt var man halvvägs. Eller enligt min mobilapp så var det igår. Så rent tekniskt sett så har jag alltså mindre än halva graviditeten kvar idag ;)
Den här veckan känns väldigt laddad på något vis för det var i den här veckan som Lilly föddes. Vi kom alltså ändå såhär långt, vilket i dagsläget känns väldigt märkligt. 20+5 föddes hon och det känns så väldigt sent nu med tanke på hur "färdig" bebisen ändå är i det här läget (bortsätt från att han behöver mogna massa såklart då). En bebis (ja, jag säger bebis även om det korrekt sätt heter foster fortfarande) i det här stadiet är ju ändå ganska stor. Och om bara några ynka veckor så räknas det även världsligt sätt som ett BARN och man gör allt för att rädda den lille. Märklig övergång det där. Tror dock ingen som fött fram sin lilla i v 21 ser det som ett foster.
Idag efter jobbet tänkte vi åka till Lillys minneslund och berätta för henne att hon ska få en lillebror. Tror egentligen redan att hon vet. Hon har nog gjort sin del där uppe, det tror jag allt. Men det känns ändå fint att åka dit och säga det. Sedan ska vi gå runt på kyrkogården och kika på gravstenar och kanske få lite inspiration till namn.
För övrigt känns det märkligt det där. Vem blir egentligen vår lilla son? Blir han lillebror? Blir han vårt första barn eller vårt andra? Tycker det känns lite märkligt att tänka på det men om någon frågar mig om jag har barn säger jag inte ja, fast hon är död. Jag säger nej. För det känns inte som att jag har några barn. Samtidigt känns det helt fel att bara låtsas som ingenting för HON har ju verkligen hänt.
Jag vet inte hur mycket vi kommer prata om Lilly i familjen. Antagligen inte mycket alls innan våra barn blir större. Jag vill inte att de ska behöva tänka på sådana sorgliga saker som ändå är så ovanliga. Tror jag låter henne få vila lite i vårt hem tills att barnen är tillräckligt stora för att förstå ordentligt. Jag vill dessutom inte bli fast i någon form av sorg för det jag inte har utan vara helt fokuserad på mina små kommande barn som jag faktiskt får lov att ta hand om.
Det är svårt det där... har en vän som har två söner hon hade också en flicka som dog i plötslig spädbarnsdöd om någon frågar hur många barn hon har svara hon 2 för det är det hon har i livet och hon vill inte varje gång behöva förklara att hon hade en flicka som dog. Det betyder ju förstås inte att hon älskade henne mindre men hon håller minnet av henne lite för sig själv och de närmaste.
SvaraRadera