Tankar

Har suttit med ett blankt blad framför mig fler gånger nu de senaste dagarna och börjat skriva mening efter mening men alltid raderat det jag skrivit för att sedan stänga ner datorn igen. Det jag ska skriva nu har känts väldigt svårt att formulera och få ner på ett bra sätt i bara ett inlägg.  Så istället för att försöka få ner alla mina tankar, vilket känns helt omöjligt, så tänkte jag bara dela med mig lite kort av mitt motto som hängt med mig i många år nu och hjälpt mig igenom många svårigheter.

"Se alltid något positivt i allt negativt som händer"

Sedan tänkte jag bara gå rakt på sak och skriva några korta tankar/känslor som jag har. Det får helt enkelt räcka. Ibland är det verkligen för svårt att riktigt sätta ord på det man känner och vill få fram.

1. Jag är så glad för att jag blev gravid med Lilly och för att hon var hon. För att hon, just vår lilla speciella tjej, stannade med oss i hela 21 veckor och kämpade på varje dag och varje vecka. Vi älskar henne, saknar henne men vet att hon har det bra nu. Vi tror och hoppas att vi får träffa henne igen i livet efter detta och att vi då kommer få chans att uppfostra henne som den fina lilla speciella dotter som hon är.

2. Jag gråter inte ofta längre för att hon är borta. Jag har insett att hon helt enkelt var för fin för den här världen. Det var inte vår lott att få ta hand om henne här och nu. Det har jag accepterat nu.

3. Det finns fortfarande ingenting som jag önskar mer i hela världen än att få bli mamma till ett litet barn som behöver bli älskad, uppfostrad, uppassad och undervisad. Ibland kan den längtan göra så att det känns som att jag nästan ska explodera. Jag vet att jag har så mycket att ge och den längtan kommer aldrig att bli tillfredsställd förrän jag får bli mamma.

4. Jag är konstigt nog tacksam för alla mina tidigare graviditeter, trots att jag inte önskar att någon annan behöver gå igenom samma sak, då jag känner att det fått mig att verkligen inse vilket otroligt mirakel varje litet unikt barn verkligen är.

5. Alla barn, sjuka som friska, normalbegåvade eller mindre begåvade, nyfödda eller äldre, som på ett eller annat sätt kommer till vår familj under årens lopp kommer att vara varmt välkomna, önskade, älskade och behövda.

6. Det finns nog ingenting som gör mig mer upprörd än vuxna människor som tycker att det är okej att välja och vraka vilket typ av barn man ska ha och att det är helt okej att försumma ett liv som inte passar in "just nu". Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan se sig omkring, se alla små barn och välja bort att välkomna sitt eget. Det gör verkligen ont i mitt hjärta varje gång jag tänker på alla de barn som aldrig får komma hit.



Jag vet att det är en del som följer mig som varit med om liknande saker som jag, och andra tumma erfarenheter också för den delen, och det är främst p.g.a er som jag inte vetat hur jag skulle skriva detta inlägg. Jag vill absolut inte trampa någon på tårna och ni ska veta att jag känner med er allihop. Jag förstår er sorg och sörjer tillsammans med er. För er kanske detta inlägg kan kännas hårt, hänsynslöst, jobbigt och provocerande men ni ska veta att det inte är min mening. Så med det sagt hoppas jag att ni fortsätter kämpa på och tar ER tid till att läka och komma tillbaka till livet.