Igår var en sådan där lite dyster och lugn dag. Vi var på begravning under dagen och regnet började ösa ner under eftermiddagen. Trots tråkig anledning så blev det ändå en lite trevlig tripp i Sveriges vackra landskap och det var skönt att komma iväg från lägenheten en dag.
Nu är det lördag och strax är det dags för jobb igen. Känns rätt segt att behöva avbryta helgen för att jobba, men sådant är livet. Det är ju min plikt just nu så jag har ju inte mycket till val. Gillar inte att arbeta oregelbunda arbetstider. Tycker inte det passar in när man har familj.
Hur som helst så har oron smugit sig på igen de senaste dagarna. Jag ska ju på VUL på onsdag och min största rädsla är att bebisens hjärta inte slår. Det känns som ett sådant där kritiskt ögonblick. Skulle kännas fruktansvärt att ha ett dött liv i magen där man på något sätt måste framtvinga ett missfall.
Så just nu känns det lite som en skräckblandad längtan. ÄR allt bra så kommer ju ultraljudet att vara helt fantastiskt. Tänk att om bara lite drygt 3 dagar så får vi veta hur allt ligger till...
Nu är det lördag och strax är det dags för jobb igen. Känns rätt segt att behöva avbryta helgen för att jobba, men sådant är livet. Det är ju min plikt just nu så jag har ju inte mycket till val. Gillar inte att arbeta oregelbunda arbetstider. Tycker inte det passar in när man har familj.
Hur som helst så har oron smugit sig på igen de senaste dagarna. Jag ska ju på VUL på onsdag och min största rädsla är att bebisens hjärta inte slår. Det känns som ett sådant där kritiskt ögonblick. Skulle kännas fruktansvärt att ha ett dött liv i magen där man på något sätt måste framtvinga ett missfall.
Så just nu känns det lite som en skräckblandad längtan. ÄR allt bra så kommer ju ultraljudet att vara helt fantastiskt. Tänk att om bara lite drygt 3 dagar så får vi veta hur allt ligger till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar