Vår lille kille har, ungefär i samma veva som han lärde sig att säga mamma, blivit otroooligt mammig. Vad jag förstått det som så är 6 månader rätt tidigt för att bli såhär vansinnigt mammig, då kanske 8 månader är mer "normalt" även om 6 månader inte på något vis är unikt i sitt slag. Jag vet inte om det här är något som drabbar alla barn men hur som helst så gör vår son det i lalla fall.
|
Jag och min lilla älskling som ÄLSKAR att bada |
Ingen annan får bära, bara jag. Ingen annan duger, bara jag. Om han nu mot förmodan glömmer av mig för ett litet tag om jag inte är där och jag råkar komma in i rummet och visa mig då blir det ramaskri och han kränger, får stora krokodiltårar och snyftar högt samtidigt som han sträcker ut armarna mot mig och säger
maaaamaaa.
Jag känner att jag inte behöver skriva så mycket om just detta för jag tror att alla som gått igenom det vet vad jag talar om. Kort och gott så blir man extremt begränsad vad gäller att göra saker (även bara att försöka få till ett privat toalettbesök) samt att armarna nästan går av av trötthet då man ständigt kånkar en 10,5 kg bebis.
Min stora fråga är
Hur länge håller det på?
Ska man försöka göra något eller försvinner den bara av sig självt tillslut?
Anton var supermammig när han var 8 mån. Det höll i sig i säkert en månad. Sedan har det kommit och gått lite men inte alls så "illa" som första gången. Lite egentid med pappan hjälper!
SvaraRadera