Hej

söndag 30 mars 2014

Ett år sedan

För exakt ett år sedan hade vi precis fått veta att jag var gravid igen. Det var så mycket blandade känslor. Jag var full av oro men samtidigt fylld med så otroligt mycket hopp. Och äntligen skulle det faktiskt bli gången då vi fick bli föräldrar till ett friskt och levande barn.

Att bli mamma är verkligen det mest underbara som hänt mig och för mig finns det inget större i livet. Jag har växt så mycket som person och jag är enormt tacksam för att jag fick möjligtheten att få uppleva den här otroliga glädjen och kärleken som det innebär att ha barn.

Jag och min älskade lille pojke


Mio MIN Mio
Nu i veckan har jag också tänkt väldigt mycket på lilla Lilly. Jag är så ledsen och gråter många tårar fortfarande för det som inte blev. Jag önskar att jag fick vara mamma till henne också och få se henne växa, uppfostra henne och ge henne all kärlek jag bara kan och ge henne det stora självförtroendet jag vet att hon skulle behöva för att klara sig i livet.

Jag önskar att allt hade slutat på ett bättre sätt och jag önskar att jag hade kunnat rädda henne.

Men jag är övertygad om att hon finns där uppe på en säker, kärleksfull och trygg plats där hon omsorgsfullt tar hand om alla hennes syskon som så småningom ska få tillhöra vår familj. Jag är också övertygad om att vi kommer att ses en dag och att jag då kommer få chansen att vara hennes mamma och ge henne allt det där som jag aldrig fick chansen till under det här jordelivet.

Även om hon ibland glöms bort så känner jag starkt i mitt hjärta att hon också tillhör vår familj och hon kommer alltid vara min lilla flicka och en stor sorg, enda tills dagen då jag faktiskt lämnar detta liv och får ha henne i min famn igen.

Lilly och hennes pappa